I ett inlägg på Brännpunkt i Svenska Dagbladet 9 februari 2004 skriver Hans Albin Larsson, professor och ordförande i Historielärarnas förening

Historia skapar resistens mot fördomar

Inlägg | Gymnasieskolan

I utbildningsdepartementet bereds just nu en proposition kring utformningen av den framtida gymnasieskolan. Efter decenniers nedrustning av skolans historieämne kan denna proposition bli en vändning, det första steget mot en förstärkning av historieämnet.
Kanske kan vi äntligen få en historieundervisning för alla? Men den kan också bli till ingenting eller i värsta fall ytterligare ett steg bakåt.

Gymnasiekommitténs betänkande i januari 2003 innehöll det mycket positiva förslaget att göra historia till ett kärnämne, men kommittén föreslog urvattnat endast 50 poäng (motsvarar bara två heltidsveckor), vilket dessutom gör dess förslag svårtolkat.
I nuläget, när ämnet är ett s k karaktärsämne, omfattar A-kursen 100 poäng. Det är av avgörande betydelse för möjligheten att ge en meningsfull historieundervisning att det nya kärnämnets A-kurs inte omfattar mindre än 100 poäng.

Regeringen, och för övrigt samtliga partier, har återkommande fällt positiva uttalanden om värdet av historieundervisning, historiekunskaper och vikten av att bekämpa historielöshet. Samtidigt har i realiteten en motsatt utveckling ägt rum då det gällt historieämnets ställning i skolan.

Trovärdigheten i den på nytt aviserade synen på historiekunskaper, och viljan att göra historia till ett kärnämne, är direkt knuten till att propositionen klargör att det nu är fråga om ett positivt trendbrott när det gäller historieundervisningen i den svenska gymnasieskolan, inte bara läpparnas bekännelse.

Regeringen har under året framhållit att måluppfyllelsen ska kontrolleras i alla ämnen. Detta måste hälsas med stortillfredsställelse, men dessvärre nämner gymnasiekommittén inte alls ordet "förkunskaper" i sitt betänkande och undviker också att betona betydelsen av ämneskunskaper.

För just historia är det nödvändigt med en successiv kunskapsuppbyggnad i takt med elevernas allt större mognad och allmänbildning. Därför kan inte kursen göras hur liten som helst. På gymnasienivå bör den komma in när eleverna har störst förutsättning att reflektera och tänka kritiskt, alltså under de sista åren.

Risken med gymnasiekommitténs betänkande är att ämneskunskaperna skjuts i bakgrunden, kurserna blir för korta samtidigt som förkunskaper saknas. Det finns goda möjligheter att inrymma 100 poäng historia i den framtida gymnasieskolan, eftersom gymnasiekommittén anslår flera hundra poäng till tillvalskurser och hela 15 veckor till praktik också på de studieförberedande studievägarna.

Genom historiska kunskaper och träning i kritiskt tänkande får man som individ en möjlighet att tolka sin samtid, att förstå varför nuet kan uppfattas så olika. Historiemedvetande som är uppbyggt på kunskap och reflektion ger individen en sorts resistens mot fördomar, trendmässigt medlöperi och chauvinism.

Undervisningen i historia måste ges rimliga förutsättningar. Var står regeringen och Thomas Östros?